Cyberbebisens berättelse

Kille, Kille i baby-/undergiven roll, Babybeteende, Skam

Denna berättelse kommer att handla om en cyberbebis första träff med sin “mamma”.

När jag var 19 år hade mitt intresse för blöjor växt sig så starkt och mitt behov blev större. Jag kände att det inte var tillräckligt att jag bara satt hemma i min ensamhet och låtsades vara en 5-åring som fortfarande inte kunde vara utan blöjor. Jag började att leta på Internet för att se om det kunde vara så att det fanns någon som kunde bli min cybermamma. Tanken med att ha en cybermamma var att jag inte själv skulle behöva bestämma vad som skulle hända utan det var någon annan som tog beslut om mitt blöjanvändande, men samtidigt kunde jag bestämma själv om jag verkligen skulle göra det.

Efter ett par månaders letande så lyckades jag finna någon som kunde passa och jag skickade ett mail till henne.

“Hej plastmamma!
Jag har nu letat en tid efter en person som skulle kunna vara min cybermamma och hittade dig på en hemsida. Enligt annonsen på hemsidan så letar du efter någon som kan vara ditt cyberbarn.
Du ställde också vissa krav som jag mycket gärna ställer upp på och min ålder är 19 år men skulle hellre vilja vara 5. Jag hoppas att du vill vara min cybermamma och om du känner för det så skickar jag mer information om mig efter svar från dig.

Hälsningar
5-åringen”

Jag läste snabbt igenom brevet och skickade sedan iväg det.

Under flera dagar gick jag med spänning och väntade på svar utan att det kom något, men så en dag så dök det upp ett brev från plastmamma. I brevet stod det:

“Hej 5-åringen!

Just nu har jag inga ‘barn’ och skulle mycket väl kunna ta hand om dig men då har jag några ytterligare krav för att vår kommunikation ska fungera så bra som möjligt. Till att börja med så vill jag att du skriver ett utförligt brev där du beskriver dig själv där nuvarande sysselsättning, intressen, förhållande mm. står med. Jag vill också att du skriver varför du tror att jag skulle bli en bra cybermamma till dig och vilka egenskaper du har som 5-åring i vår relation med varandra. Tanken med detta är att jag vill veta så mycket som möjligt om dig för att kunna bli en bra mamma till dig. Ta också med om du har några allergier eller något du inte tycker om i matväg eller i övrigt. Till sist vill jag även att du skriver upp alla storleksmått som midja, längd, vikt och så vidare men också skickar med ett kort som hela du syns på och även en porträttbild. Mamma vill ju veta hur du ser ut.

Om du godtar detta och skickar över det jag vill att du skickar så godkänner du att jag blir din mamma.
Jag höll på att glömma ett par saker. Jag behöver uppgifter om ICQ, MSN, och dina telefonnummer men också var jag kan se dig via webbkamera. Jag har ingen kamera men jag vill att du har en så att jag kan se vad du gör som 5-åring.

Hälsningar
plastmamma”

Jag läste brevet flera gånger och tyckte fortfarande att det var ganska krävande att utlämna alla uppgifter om telefon och allt det andra så jag var tvungen att fundera några dagar. Något inom mig varnade mig för att skicka iväg alla uppgifter men samtidigt fanns det även en annan del inom mig som gärna ville och tyckte att det var spännande.

Efter mycket velande svarade jag på brevet några dagar senare där jag mycket allt min mamma ville veta och slutligen skickade jag även med korten som hon ville ha. Vår relation fortsatte och den fördjupades till en nära relation och en dag ville min mamma veta min bostadsadress och det var helt naturligt att jag gav henne den. Hon skrev till mig att hon ville skicka ett vanligt brev samt ett paket till mig framöver. Jag skulle lova henne att inte öppna brevet eller paketet förrän hon sa till mig att jag fick göra det om jag öppnade det trots allt så skulle något mycket otrevligt hända. Naturligtvis så lovade jag att göra som mamma sa.

Ett par veckor senare kom det mycket riktigt ett paket på posten som jag hämtade ut och jag kom ihåg att jag inte fick öppna det med tanke på att avsändaren var plastmamma.

Tiden gick och det blev vinter. Det var en härlig morgon med mycket snö och nästan 15 grader kallt ute. Jag skulle åka iväg och träna en halvtimme senare och jag satt framför datorn som vanligt. Rätt som det var pep telefonen till och det hade tydligen kommit ett meddelande. Jag tog upp telefonen och öppnade meddelandet och där stod det:
“Jag vill att du packar ner det jag skickade dig samt plastbyxor och 7 blöjor innan du åker.”

Jag förstod snabbt att det var min mamma som hade skickat meddelandet och det var bara att skynda sig att packa ner allt. Telefonen pep igen och där stod det att “Jag vill att du tar bussen till träningen idag så nu måste du skynda dig om du ska hinna.”
Jag tittade hastig på klockan och såg att bussen skulle gå om 10 minuter och då skulle jag bara ha 5 minuter på mig innan jag skulle iväg. Som hastigast drog jag på mig täckbyxorna och drog på mig jackan och mössan. Skyndade mig ut för att hinna till busen. Precis när jag kom till hållplatsen svängde bussen i korsningen och jag insåg att jag hade hunnit precis.

Under hela resan kunde jag inte riktigt slappna av för jag visste inte riktigt vad som skulle hända. Helt plötsligt började jag få en massa meddelanden om saker som jag måste göra.

20 minuter senare var jag framme och klev in i omklädningsrummet, det var då telefonen pep igen. Meddelande som hade kommit uppmanade mig att ta ett skåp nära dörren ut och att jag också skulle ta ett kort på att så var fallet och skicka över. Jag hade inte så många skåp att välja på och de som var lediga var precis intill där man ställer av sig skorna och när man kliver in genom dörren så ser man skåpen direkt. Jag gjorde som jag blev manad till, bytte sedan om och gick och tränade.

En timme senare kom jag tillbaka till omklädningsrummet, tog fram handduken och schampot för att duscha. Först när jag kom från duschen så tittade jag på telefonen för att se vad klockan var. Det hade då kommit några nya meddelanden från mamma. Hon ville att jag skulle öppna paketet som jag hade fått tidigare och sätta på mig det som var där i innan jag gick där ifrån. Hon ville även att jag skulle sätta på mig alla blöjor som jag hade med mig samt plastbyxorna utanpå.
Nu blev jag riktigt nervös för att läsa det sista meddelandet och jag var även rejält nyfiken på vad som var i paketet. Jag öppnade upp sista meddelandet och där stod det att jag ska vara klar och stå utanför träningslokalen klockan 10.20. Snabbt tittade jag på klockan och såg att jag bara hade 7 minuter på mig att bli färdig och tänkte på hur jag skulle hinna. Där stod jag naken vid mitt skåp och snabbt öppnade paketet för att se vad det var där i. Just då hade jag ingen tanke på att jag inte var ensam i omklädningsrummet utan det enda som slog mig var att jag måste göra som mamma ville. Jag visste också att jag inte hade så mycket val för annars visste man inte vad som skulle hända.
Jag tittade nu i paketet som jag hade öppnat för att se vad som fanns där i. I kartongen låg det en vuxenblöja, en mössa som såg ut som en bebismössa i rosa fast i större storlek. En sådan där mössa med öronlappar och är stickad som också hade knytsnören som skulle knytas under hakan samt en rosa t-shirt som det stod “Jag är mammas bebis” på. Det sista som fanns där i var ett meddelande som förklarade att jag skulle börja med att sätta på mig t-shirten, lägga alla mina blöjor i vuxenblöjan och sedan sätta på mig den. Utanpå skulle jag sedan sätta på mig mina plastbyxor. Jag skulle också sätta på mig mina träningsbyxor utanpå blöjan. Sist skulle jag sätta på mig mössan innan jag var klar att gå ut. Det som var kvar skulle jag lämna i skåpet och låsa.
Jag tittade på klockan igen och såg att jag nu bara hade två minuter på mig att bli färdig. Jag tittade mig snabbt omkring och såg att jag var själv vid skåpen så jag skyndade att sätta på mig t-shirten och började sedan att göra klart blöjan. Jag vek ut mina egna sju och rättade till dem på den stora vuxenblöjan. Satte mig tillrätta ovanpå och skulle precis börja stänga igen blöjan då dörren öppnades. När dörren öppnades så tittade jag naturligtvis upp och och fick ögonkontakt med de som kom in. Där satt jag i en t-shirt som det stod att jag var mammas bebis på och jag höll på att sätta på mig blöjan, de stirrade på mig och gick. Jag fortsatte så att jag skulle bli klar, förslöt blöjan och satte på mig plastbyxorna. Då dök de som kom in nyss upp runt hörnet. De tittade på mig och skrattade.
- Nämen har man sett vilken stor bebis som är här, sa den ena.
- Ja, men saknas det inget? frågade den andra.
- Joo, den här.
De tog och stoppade en napp i munnen på mig och satte sedan på mig mössan som låg på bänken. Rödfärgen steg i ansiktet på mig. Där stod man med plastbyxor och blöja, bebismössa och napp mitt i ett omklädningsrum vid ytterdörren. Mitt i allt så öppnas dörren och fler kommer in och ser mig stå där som en stor bebis. Det var mitt i all denna förnedring som de första som kom tog fram en kamera och tog kort. Förnedringen fortsatte genom att de tog fram mina stumpor och skor resten stoppade de in i skåpet och låste igen. Nyckeln hade de men den stoppade de ner i min blöja så nu fanns det nog bara en utväg och det var att sätta på sig strumporna och skorna och snabbt skynda sig iväg. Tiden hade gått och det kunde nu inte vara lång tid kvar.

När jag var klar sprang jag därifrån och det var säkert flera som såg mig gå klädd som en bebis. När jag kom ut stoppades jag av en snygg kvinna med stora bröst och hon var väl ungefär 10 år äldre än mig. Jag började undra vad hon gjorde och hon förklarade så att det var hon som var min mamma, och hon undrade varför jag var sen. Jag förklarade hur det var, grät en skvätt och hoppades på att hon skulle förstå. Det verkade så men så var nog inte fallet.
Hon förklarade att vi tyvärr inte hade något val men jag var tvungen att följa med på affären och tanken var ju faktiskt att jag skulle haft mina träningsbyxor på mig men nu var det inte så. Det blev att jag fick gå med blöjan bar även på affären när vi skulle handla och alla tittade på mig. Jag skämdes hela tiden och efter att vi handlat skulle vi gå ut och äta.

Mamma körde till en pizzeria och hon sa åt mig att sätta mig vid ett bord som var ledigt, och hon gick för att beställa. Det enda bordet som var ledigt stod vid fönstret och hade plats för två. Det var bara att sätta sig ner och vara nöjd. Mamma kom tillbaka efter ett tag och sa att hon även beställt till mig och hoppades att jag skulle bli nöjd. Hon visste ju efter alla brev vi skickat vad jag tyckte om och inte.

Efter ett tag kom mammas pizza och min mat kom aldrig. Jag frågade mamma varför men hon svarade bara:
- Den är nog snart färdig.
Lagom då hon ätit klart kom min mat och det visade sig att det var en vanlig djup tallrik med puré och något grönt i som inte såg så gott ut. Mamma satte på mig en hakklapp och tog upp skeden. Maten luktade så gott för nu var jag verkligen hungrig. När skeden kom nära munnen öppnade jag glatt och skeden med maten kom in i munnen. Jag slöt läpparna och skeden kom ut utan maten. Då kände jag en vidrig smak och jag klarade inte av att svälja och jag sträckte mig efter muggen för att kunna skölja ner den hemska maten och framför allt få bort smaken.
- Nä nä, inte nu. Du måste äta lite till innan du får dricka.
- Måfe ha diffa, svarade jag.
- Jag förstår inte vad du vill. Här kommer mer mat, sa mamma.
- Vivv inffe fa mef.
Jag kände att tungan nu domnade bort och känseln försvann i övrigt. Det måste ha varit någon typ av bedövningsmedel i maten för nu kunde jag inte prata utan gjorde mest ljud ifrån mig då jag ville säga något. Snabbt förstod jag att mamma inte förstod vad jag sa. Hon fortsatte med att försöka mata mig trots att jag knappt öppnade munnen. Nu kunde jag knapp känna någon smak längre men inte heller öppna munnen ordentligt på grund av bedövningen. Säkert hälften av maten kom utanför min mun och hamnade i ansiktet. Jag försökte ju undvika att få maten i mig för jag visste att den smakade vidrigt.

Efter ett tag började jag känna mig kissnödig och det hade börjat trycka på ordentligt på blåsan då jag inte hade hunnit gå på toaletten i träningslokalen. Jag försökte förklara för mamma att jag behövde gå men hon förstod ju inte.
Jag började gråta och mamma tröstade mig samtidigt som jag kissade på mig. Vi åt färdigt och gick ut till bilen för att åka hem till mammas hus på landet.

När vi hade åkt några mil så kände jag att det luktade i bilen och vi stannade till på en rastplats intill vägen. Mamma kom bak till mig och kollade blöjan.
- Men lilla gubben. Var du tvungen att bajsa nu då vi inte har några extra blöjor med oss? sa mamma.
- Mffmf fffmfmfff, svarade jag.
Bedövningen hade fortfarande inte släpp så jag kunde inte säga så mycket. Vi fortsatte snart att åka och resan tog ganska långtid så jag hann att somna i bilen.

Bra mycket senare var vi framme och vad som hände där är en annan historia.

_______________________________________________________________________

Sorry, there are no polls available at the moment.

One Response to Cyberbebisens berättelse

  1. Pingback: Barnhörnan » Bloggarkiv » Ny berättelse

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>